Bloggandet tar jag som en sorts terapi, jag skriver av mig lite (mycket) och att det sedan råkar hamna på internet spelar liksom ingen roll. Skulle någon vilja kommentera så är det kul, om inte så var det ändå inte syftet så det är också helt ok.
Twittrandet däremot, vet inte riktigt vad jag ska ha det till. Visst känns det skönt att skriva av sig även här med korta kommentarer men se´n då? Jag har börjat följa lite olika kategorier av människor; kursare, kändisar, politiker/officiella organ, journalister och en och annan bekant. Orsaken är att jag vill se på vilket sätt de olika kategorierna påverkar mig/mitt twittrande. Sammanfattningsvis kan jag säga att ingen av kategorierna ger mig något speciellt. Visst är det kul att nå´n gång få se att Malena Ernman dricker kaffe på Starbucks, men jag är ingen stor fan och efter ett tag känns hennes kommentarer som ett jasså. Eurocontrol twittrade askmolnsrapporter och då tyckte jag det var relevant, men nu känner jag ingen större lust att ha liveuppdateringar om flygtrafikförseningar i Europa, trots att jag är i branschen. En del twittrar och retwittrar fram och tillbaka som en sorts konversation- inte heller speciellt intressant för mig som tredjepartsläsare och till sist- de vänner och bekantar jag följer har jag ändå kontakt med på Facebook, ett forum som jag känner tilltalar mig betydligt mer.
Så snälla ni som tycker twitter är fantastiskt, tala om för mig vad det är jag missar!
