Det jag vill blogga om idag är snarare andras bloggande och deras påverkan på mig. Jag har några "favoritbloggar" som jag återvänder till med ojämna mellanrum bara för att jag vet att jag kommer bli irriterad och lite provocerad. Hur korkat är inte det? Imorse var jag inne på den jag stör mig på mest, tillhörande en kvinna i min egen ålder som inte bott i Sverige sedan hon var tonåring men som ändå anser sig veta exakt hur det går till här hemma. Nästan varje gång som jag läser hennes inlägg vill jag skriva kommentarer och tala om hur inbilsk och självgod hon verkar vara. Naturligtvis skulle jag aldrig göra det eftersom det ju faktiskt inte spelar någon som helst roll och dessutom är det ju hennes blogg och hon får skriva precis vad hon vill. Jag kan ju välja att låta bli att läsa, det är som att klaga på dåliga tv-program: det är ju faktiskt bara att stänga av!
Men samtidigt så funderar jag lite över fenomenet.
Läste idag i GP om barn och ungdomar som mobbas på nätet. Det var tyvärr väldigt många som fått kränkande sms eller elaka kommentarer på olika sociala sajter. Ofta anonyma inlägg eller semianonyma, dvs man kunde räkna ut vilken lektion man haft tillsammans men utan att veta exakt vem det var som skrivit inlägget. Läbbigt!
Det är så enkelt att slänga ur sig någon kommentar och många tänker inte på konsekvenserna eller på att t e x ironi är jättesvårt i det skrivna ordet. En psykolog som forskar i ämnet uttalade sig och hennes budskap var bl a att man inte kan hindra ens barn från att vara med i t e x Facebook, det vore detsamma som att säga att de inte får vara med på rasterna. Här kommer väl föräldraansvaret in, när barnen är små är vuxennärvaron stor. Vi lär dem hur de ska vara mot varandra, tillrättavisar dem när de säger dumma saker och försöker lära dem hur de ska uppföra sig i största allmänhet. Jag anser att det är lika viktigt när de börjar använda internet. Vi vuxna måste ta oss tid! Genom att vara med när barnen sitter vid datorn kan vi på ett enklare sätt visa på faror och hjälpa dem att förstå hur man bör uppföra sig även i den här världen. Ha inte datorer med internetuppkoppling på barnens rum, låt datorn stå centralt placerad i hemmet. Det handlar inte om att spionera på barnen utan om att ta ansvar. Vi måste som vuxna vara beredda på att lära oss och hänga med i utvecklingen.
För att koppla detta till min irritation över vissa personers bloggar så kan man ju fråga sig ett par saker. 1) varför har man en blogg där man lämnar ut sina tankar och funderingar om man inte vill väcka till diskussion? Varför skriver jag t e x det här? 2) Det är kanske just det med det svåra att skriva nyanserat, att inte låta det bli personpåhopp som gör att jag låter bli att kommentera på vissa bloggar. Det vore på ett sätt väldigt kul att diskutera människosyn etc men risken är alltför stor att det blir något negativt om jag skriver i uppretat tillstånd och det är just det jag måste föra vidare till mina barn när den dagen kommer. "Tänk efter en, två och tre gånger innan ni skriver något. Hur kommer det att uppfattas av den som läser det och finns det någon risk för misstolkning?"
Tillägg till påtåren:
Hittade följande länk i materialet till en annan IT-kurs. http://www.passagen.se/funktioner/hjalp/internet/internet_dok/netiquette.shtml
Alla bör lära sig att det varken är good manners eller legitimt att skriva elaka saker bara för att man är anonym!
SvaraRaderaMen absolut, visst är det så! Och egentligen, finns det överhuvudtaget någon anledning att skriva elaka saker? Inte mot eller om andra människor i alla fall. Däremot kan det vara så att även sakdiskussioner kan tolkas som "elaka" om man formulerar sig på luddigt eller tvetydigt sätt och det är väl det som är det svåra med det skrivna ordet, att nyansera det på rätt sätt.
SvaraRaderaGod kväll!
SvaraRaderaVisst ska det vara tillåtet att vara lite elak, men det måste ju finnas en gräns på hur långt man kan gå. Själv sätter jag den vid den punkt då jag inte kan skriva ut mitt eget namn utan att använda ett handle, oavsett om det rör sig om att kommentera bloggar eller tidningsinsändare. Det jag skriver vill jag kunna stå för och helst kunna driva djupare. Naivt kanske...
Till problemet hör att nästan alla människor idag är så vansinnigt känsliga för minsta lilla negativt som sägs eller skrivs, precis som om en åsikt är den enda allenarådande och alla som tycker annorlunda är elaka mobbare. Om det beror på dålig självkänsla (som det ofta viftas bort som) eller ej vore intressant att få reda på. Ibland verkar det dock som att många skriver för en tilltänkt publik som de egentligen innerst inne vill bara ska bestå av dem själva...
Men visst är det så att (alltför) många kommentarer går över gränsen för vad som kan anses okej. Själv har jag jobbat inom skolan och sett vad mycket onödigt skit (får man skriva så i sin första kommentar?:)) vissa kommentarer och liknande ställer till med. Ungar som mår dåligt och kollegor som stressas och irriteras över att de gång efter annan tvingas reda i saker som inte har ett dugg med skolan att göra...
Vart tog netiketten vägen? Det verkar som om vi tappade bort den när varje svensk "bara SKULLE ha Internet" i mitten av 1990-talet. Kanske måste vi växa upp, bli vuxna och inse att Internet inte är en leksak som man kan bete sig hur som helst med utan att det måste användas med ansvar för allas bästa...
Ha det gôtt och lycka till med inlämningsuppgiften - 12 timmar och 43 minuter kvar :)
//Håkan Andersson
Tack Håkan! Jag lyckades leverera den vid midnatt- tyvärr blev den nog ungefär lika flummig som min blogg ;-) Å andra sidan, rena faktatexter om web 2.0 finns ju redan..
SvaraRaderaJag är en person som gärna diskuterar, ibland bara för nöjet att argumentera dvs jag kan vara djävulens advokat bara för få igång en diskussion (inte lika ofta nu som förr ;-), kan ha med åldern att göra). Precis som du skriver tror jag att en del bloggare inte är beredda på att möta ifrågasättanden eller kritik, de skriver för sig själva eller för likasinnade. Jag tog upp frågan om netikett lite i ett tidigare inlägg, just det med "uppfostran" i samband med internet och då i samband med våra barn, men det är ju precis lika viktigt för oss vuxna. Jag tror egentligen inte att människan är mer känslig utan snarare att det skrivna ordet tar hårdare då man har svårt att variera sig och skriva nyanserat. Hur många av oss har t ex lätt för att skriva vanliga brev? Det är som att den inre redaktören är hårdare när man skriver på papper än när man skickar en flyktig kommentar på nätet... varför det är så kan man ju fundera på. Det här vore kanske en utmärkt sak att lägga in i läroplanen? Svenska för modern tid....