Webb 2.0, värld 2.0

Det är bara att acceptera, jag är gammal! Jag insåg just när jag satt och slösurfade att en människa som på riktigt kommer ihåg/hade bakelittelefon, ABC80 och NMT inte har en susning om vilken världsuppfattning döttrarna födda på 2000-talet har eller kommer att få. Jag tycker att jag hängt med hyfsat i utvecklingen, men jag inser just att jag alltid jämför och värderar nyheter utifrån min egen världsbild. Låt mig ta ett exempel; vi pratar ofta i vuxenvärlden om rädslan för att barnen sitter för mycket framför datorn och spelar spel. En dag för inte så längesedan ropade mina tjejer ihärdigt på mig för att jag skulle komma och titta på en sak. Jag leddes med förbundna ögon fram till gästrumsdörren och sedan, tada- titta mamma, vi har gjort ett spelrum! På golvet låg spel utspridda och flickorna visade med stor entusiasm hur man kunde gå mellan de olika spelen, att man kunde växla mellan spel och pussel och plötsligt gick det upp för mig- de hade skapat ett virtuellt spelrum i verkligheten. Jag klev in i Bolibompas spelsida!

Det jag hittade idag var SSWC, Sweden Social Web Camp. Verkade (för jag orkade inte riktigt sätta mig in i allt) som en campinghelg, på en ö, i en fårhage för hundratals ungdomar (?) där minsta gemensamma nämnare var att alla verkade twittra/blogga. Här träffades man IRL, med sessions, måltider och lägereldar i tre dagar och man hade t o m lägereldssånger. Brev från kolonien i 2010 års version innehöll iPhone, Mac och mail! Så hallå?? Vad är vi rädda för? Människan kommer aldrig sluta träffas, prata, lära, det är bara det att attributen skiljer. Ska försöka tänka på det de kommande åren när jag diskuterar med mina döttrar......